and now i'm stuck in the middle

jag fick en så himla fin kommentar av fina ofelia. om att inte skämmas över att det går dåligt ibland, om att det är fullt naturligt med upp-och-nedgångar i livet. och det är ju så himla sant. tack för de orden!

hur det går för mig nu då? ptja. jag hade mitt viktrekord häromveckan: 53,3 kg. midjemåttet hade gått ner till 74 cm. gissa om jag blev lycklig? jag hade dessutom ovanligt lätt att låta bli godiset och allt gick bara så himla bra. men sedan hände något... mycket i skolan och mycket konflikter i det privata livet gjorde att jag plötsligt tappade allt bra och fint. det blev godis och cola varje dag och jag kunde inte hejda mig. ni kanske har varit med om det ni också, att man plötsligt ser sig själv utanför kroppen på något sätt och inte kan göra någonting för att stoppa det där hemska som håller på att hända. ungefär så var det.

lyckligtvis verkar jag inte ha gått upp jättemycket i vikt ändå. det verkar ligga runt 54-55 (det pendlar ju hela tiden så det är svårt att säga, men ganska stabilt ändå). midjemåttet vågar jag inte mäta... men tur att det inte blev värre i alla fall!

nu mår jag lite bättre igen. jag har köpt hem 5 stora flaskor ramlösa för att helgen ska bli helt läskfri (det är faktiskt en himla bra grej för en läskberoende som jag, oftast är det ju faktiskt kolsyran man är beroende av, och inte så mycket sockret.) och i helgen ska jag också försöka komma iväg och träna igen.

så, nu har ni fått en liten lägesrapport igen. jag ska verkligen försöka bli bättre på att blogga. försenat nyårslöfte kanske?

för bra för att vara sant?

vem sa att tv-spel var hämmande för viktnedgången?

jag är helt fascinerad över nintendo wii, och då särskilt spelet wii fit plus.
att bränna hundratals kalorier om dagen i vardagsrummet, samtidigt som man faktiskt har roligt, det är ju som en dröm när man inte har tid att pallra sig iväg till friskis.

naturligtvis är det ju en kombination av olika träningsformer man ska satsa på, men det är onekligen bra att ha det där spelet hemma. det får mig att röra på mig även under den gråaste januaridagen. perfekt.

-

jag kommer för övrigt inte att ha råd att fylla på mitt friskiskort förrän i slutet av januari, och det suger rätt rejält. men idag har jag faktiskt tagit en ordentlig promenad. närmare bestämt tre timmar. det känns fint. det finns hopp om att 2010 kan bli ett riktigt fint år, på alla sätt.


RSS 2.0