and now i'm stuck in the middle
jag fick en så himla fin kommentar av fina ofelia. om att inte skämmas över att det går dåligt ibland, om att det är fullt naturligt med upp-och-nedgångar i livet. och det är ju så himla sant. tack för de orden!
hur det går för mig nu då? ptja. jag hade mitt viktrekord häromveckan: 53,3 kg. midjemåttet hade gått ner till 74 cm. gissa om jag blev lycklig? jag hade dessutom ovanligt lätt att låta bli godiset och allt gick bara så himla bra. men sedan hände något... mycket i skolan och mycket konflikter i det privata livet gjorde att jag plötsligt tappade allt bra och fint. det blev godis och cola varje dag och jag kunde inte hejda mig. ni kanske har varit med om det ni också, att man plötsligt ser sig själv utanför kroppen på något sätt och inte kan göra någonting för att stoppa det där hemska som håller på att hända. ungefär så var det.
lyckligtvis verkar jag inte ha gått upp jättemycket i vikt ändå. det verkar ligga runt 54-55 (det pendlar ju hela tiden så det är svårt att säga, men ganska stabilt ändå). midjemåttet vågar jag inte mäta... men tur att det inte blev värre i alla fall!
nu mår jag lite bättre igen. jag har köpt hem 5 stora flaskor ramlösa för att helgen ska bli helt läskfri (det är faktiskt en himla bra grej för en läskberoende som jag, oftast är det ju faktiskt kolsyran man är beroende av, och inte så mycket sockret.) och i helgen ska jag också försöka komma iväg och träna igen.
så, nu har ni fått en liten lägesrapport igen. jag ska verkligen försöka bli bättre på att blogga. försenat nyårslöfte kanske?
hur det går för mig nu då? ptja. jag hade mitt viktrekord häromveckan: 53,3 kg. midjemåttet hade gått ner till 74 cm. gissa om jag blev lycklig? jag hade dessutom ovanligt lätt att låta bli godiset och allt gick bara så himla bra. men sedan hände något... mycket i skolan och mycket konflikter i det privata livet gjorde att jag plötsligt tappade allt bra och fint. det blev godis och cola varje dag och jag kunde inte hejda mig. ni kanske har varit med om det ni också, att man plötsligt ser sig själv utanför kroppen på något sätt och inte kan göra någonting för att stoppa det där hemska som håller på att hända. ungefär så var det.
lyckligtvis verkar jag inte ha gått upp jättemycket i vikt ändå. det verkar ligga runt 54-55 (det pendlar ju hela tiden så det är svårt att säga, men ganska stabilt ändå). midjemåttet vågar jag inte mäta... men tur att det inte blev värre i alla fall!
nu mår jag lite bättre igen. jag har köpt hem 5 stora flaskor ramlösa för att helgen ska bli helt läskfri (det är faktiskt en himla bra grej för en läskberoende som jag, oftast är det ju faktiskt kolsyran man är beroende av, och inte så mycket sockret.) och i helgen ska jag också försöka komma iväg och träna igen.
så, nu har ni fått en liten lägesrapport igen. jag ska verkligen försöka bli bättre på att blogga. försenat nyårslöfte kanske?
Kommentarer
Postat av: ofelia
va duktig du är tjejen!!! finns dagar jag vägrat gått upp ur sängen för jag känt mig så ful och äcklig, bara käkat godis och sett på film liksom. Men det ÄR okej, för man kommer ta tag i det. Så är det bara :) du kommer fixa detta! ibland har man svackor och ibland går det framåt. ett steg bak, två steg fram - så ser nog livet ut vad det gäller allt. puss!
Postat av: livetoday - 52 kilo
du är sååå himla duktig sandra :)
och gud vilken fin kommentar jag fick utav dig :) det värmer så himla mycket. TACK ta hand om dig. kram
Trackback
